Countryman är den största Minin hittills med fyra dörrar plus baklucka. Rymlig som en Golf och med personligt suv-stuk. Fyrhjulsdrift är tillval. Björn Bergman har provkört.

Mini Countryman finns att beställa med fyrhjulsdrift (All4) i version Cooper S med bensinmotor på 184 hästar och Cooper D med 112 hästkrafters diesel. All4 är en permanent fyrhjulsdrift som normalt ger 58 procent av kraften till framhjulen, men kan fördela upp till 90 procent till bakhjulen.

Hur är första intrycket av Mini Countryman?
BB: Det allra första intryck jag får är att den ser ut som en uppblåst version av Mini Clubman, den vanliga kombin. Formen är bekant, men dimensionerna känns onaturliga. Men den är tuff och personlig i formen, och många detaljer markerar tydligt att den hör till Minifamiljen.
Insteget är bekvämt både till fram- och baksäte, med fullt tillräcklig takhöjd. Förarplatsen är så mycket Mini den kan bli, kanske lite väl mycket, med den groteskt stora hastighetsmätaren i centrum och mängder av små vippreglage, som det inte är alldeles lätt att hitta bland. Det känns inte som BMW-ergonomi, om man säger så.

Kvalitetskänslan är sådär. Plastpanelernas passning har en bit kvar till premiumklass. Positivt är att förarplatsen upplevs som rymlig, det är gott om plats på bredden och höjden -även i den version som har öppningsbar taklucka. Det går lätt att hitta bra körställning med den höjdställbara förarstolen och ratten som kan justeras i höjd- och djupled.

Och på vägen, hur upplever du köregenskaperna?
BB: Jag började med att köra Cooper Countryman, med 122 hästkrafter. Effekten duger för sansad körning, men för att det ska bli roligt gäller det att hålla varvtalet uppe: momentmaximum 160 Nm ligger på 4.250 varv. Countryman väger 200 kilo mer än vanliga Mini och det gör förstås skillnad för temperamentet. Personligen tycker jag Cooper-versionen känns undermotoriserad.

Förarplatsen är Mini så det räcker och blir över. Mängden vippreglage i mittkonsolen är inte idealisk ergonomi, men knapparna i ratten underlättar ett antal funktioner. Versioner med radio och navigator har en bildskärm i centrum av den gigantiska hastighetsmätaren.

Positivt är däremot chassit – Cooper Countryman är både rapp och bekväm. Visst känns den extra vikten jämfört med Mini halvkombi, men den direkta styrkänslan och svängvilligheten finns där, så det är inte särskilt mycket av körglädjen som Minientusiasten behöver försaka i klivet upp till den maxade Minin.

Den sexväxlade lådan är exakt och lättjobbad, och styrningen med elservo ger precision och feedback av hög klass, om än inte högsta.

Den vassaste versionen Cooper S, med 184 hästar och 240 newtonmeter, ger ett helt annat temperament. Här finns det tillräckligt med kraft, även från låga varv, för att man ska uppleva den där riktiga Minikänslan som bäst beskrivs med ordet körglädje. Det beror också på att chassit är lite fastare avstämt än hos Cooper Countryman och att däckprofilen är lägre eftersom 17-tumsfälgar är standard.

Hur är det med utrymmena?
BB: Countryman är en bil i Golfklassen. Det betyder att den känns väldigt rymlig jämfört med både standard-Mini och Mini Clubman. Även i baksätet kan två resliga nordbor åka bekvämt med gott om plats både för benen och på bredden och höjden. Till det bidrar att de bakre stolarna är skjutbana 13 centimeter och att ryggstödens lutning kan justeras. Bagageutrymmet sväljer 350 liter (som VW Golf) och förstoras med upp till 100 liter med bakstolarna i främre läget. Baksätet är som standard uppdelat 40/20/40, men två separata stolar kan beställas utan extra kostnad.

Insteget till baksätet är lätt tack vare bilens höjd (156 cm) och på plats sitter två vuxna bekvämt. Sätet kan skjutas 13 cm i längsled och ryggstöden är lutbara. Bagageutrymmet sväljer 350 liter och ökas till 450 om baksätet skjuts fram helt.